Blogg: Sexuella trakasserier hör inte till arbetslivet
”I synnerhet ska man se till att den som tar upp frågan inte utsätts för osakligt bemötande eller andra negativa konsekvenser”, skriver FOSU:s förhandlingschef Anne Mikkola.
På arbetsplatsen måste man kunna fokusera på arbetet och lita på att alla bemöts på ett sakligt sätt. Trots detta är sexuella trakasserier fortfarande en del av vardagen för många arbetstagare.
Trakasserier är inte alltid flagranta eller lätta att identifiera. De kan ta sig uttryck i ekivoka kommentarer, återkommande bedömning av utseendet, osakliga meddelanden eller oönskad beröring.
Det kan också vara fråga om att någon inte respekterar de gränser som arbetskamraten uttrycker.
Trakasserier försämrar känslan av trygghet, belastar och påverkar atmosfären i hela arbetsgemenskapen. Därför måste man ingripa i det målmedvetet.
Ännu viktigare är det att se till att trakasserier inte ens ges utrymme på arbetsplatsen.
Sexuella trakasserier kan försvåra arbetet och försämra orken i arbetet. Arbetstagaren kan börja undvika en viss arbetskamrat, vara nervös över arbetsskiften eller tveka att ta upp frågan.
Trakasserier förekommer i alla roller och hierarkier i arbetsgemenskapen.
Gärningsmannens ställning, erfarenhet eller dominerande position i förhållande till den som upplever trakasserier gör inte beteendet acceptabelt.
Även en enskild handling kan vara så allvarlig att man måste ingripa omedelbart.
Det kan kännas svårt att ta upp en trakasserisituation. Arbetstagaren kan vara rädd för arbetsgemenskapens reaktioner, negativa konsekvenser eller att hen inte tas på allvar.
Ansvaret för att förebygga och ingripa i trakasserier får inte enbart bli hos den som har upplevt trakasserier.
Förebyggande av sexuella trakasserier är inte en enskild kampanj eller en anvisning som utarbetats för beredskap inför trakasserier. Det ska vara en del av arbetsplatsens vardag, ledarskap och arbetssäkerhet.
Förebyggande arbete förutsätter att arbetsplatsen har tydliga rutiner för att förebygga, rapportera och utreda trakasserier.
Alla på arbetsplatsen ska känna till vad som är oacceptabelt, till vem trakasserier ska rapporteras och hur man ska agera efter att trakasserier rapporterats.
Det räcker emellertid inte att enbart utarbeta anvisningar, eftersom arbetsplatsens verksamhetskultur också måste stödja sakligt bemötande och ingripande i missförhållanden.
Utbildning ska ordnas för personalen, chefernas kompetens ska säkerställas och riskerna för trakasserier ska bedömas systematiskt.
Chefen ska kunna identifiera trakasserier och ta anmälan på allvar. Chefen ska också snabbt inleda en lämplig utredning av situationen.
Det ska alltid vara säkert att göra en anmälan om trakasserier.
Arbetsgivaren ansvarar också för förebyggandet.
Arbetsgivarens skyldighet att ta hand om personalens säkerhet och hälsa i arbetet sträcker sig till identifiering och minskning av risker för trakasserier.
Detta gäller såväl situationer inom arbetsgemenskapen som trakasserier orsakade av utomstående.
Det är fråga om en lagstadgad skyldighet, inte bara goda arbetsgemenskapsfärdigheter.
Arbetsgivaren är skyldig att vidta de åtgärder som står till dennes förfogande för att avhjälpa trakasserier när arbetsgivaren har fått kännedom om dem.
En person som har upplevt trakasserier kan ta upp frågan med sin chef. Om en chef misstänks för trakasserier kan en anmälan göras till dennes chef eller en annan representant för arbetsgivaren.
Stöd och råd får man också av arbetarskyddsfullmäktig, FOSU:s förtroendeman eller fackombud samt företagshälsovården.
Förtroende för arbetsplatsens tillvägagångssätt uppstår genom att alla tar anmälan om trakasserier på allvar och att situationen utreds på lämpligt sätt och arbetstagarna behandlas rättvist.
Anne Mikkola
Skribenten är förhandlingschef för FOSU.